Karl Marx sade att de religiösa är sådana som drömmer s ig
in i paradiset. De lever så mycket där så att de inte gör något åt livet här och nu. De har ingen energi att förändra något här och nu. Han sa att ”religion är ett opium för folket”. Marx har rätt, om det är så vi använder vår tro, att det ger ett rus av längtan och lycka, utan att göra något här. Men går vi till NT och den kristna historien så har man sett fram emot detta men också levt i världen här och nu.
På det sättet kommer tron på de dödas uppståndelse inte vara ett opium, utan en dynamo. Det är syftet om det kommande världslivet. Att vi här och nu ska bä ra f
ram dess ethos.
No related posts.
